Felix föddes med autism 1993. Han gick först i vanlig förskola, började sedan i särskola i årskurs 6 och återgick därefter till en vanlig skolklass med anpassad läroplan. I gymnasiet följde han den ordinarie läroplanen.

Felix mission i livet är att få autister att komma ut i samhället och få vara en del av det på ett självklart sätt. Respekt och empati är nyckelordet för att människor ifrån det neurotypiska spektrumet och neurodiversiva spektrumet ska kunna mötas på ett bra sätt. 

Felix brinner för att hjälpa människor att förstå hur man ska hjälpa autistiska människor både i skolan och i andra delar av livet.

Felix började prata när han var fem år gammal men började teckna när han var två år gammal. Han tecknade sig till en kommunikation med andra. Han är nu utbildad animatör och illustratör och har bland annat jobbat för förlag och arkitektkontor. Två av hans animerade kortfilmer har visats på en rad filmfestivaler. 

2025 släppte han en självbiografisk bok om sina första 20 år som heter "Mitt liv som Felix - Att växa upp med autism och längtan att tillhöra." 

Felix har många historier som han vill berätta för världen och som behöver höras.

Min berättelse är väldigt personlig. Det är en inside story. 

Jag har autism. I min föreläsning vill jag dela med mig hur min förskoletid och skolgång har varit utifrån mina förutsättningar och förutsättningarna i de olika skolarna jag kom att spendera tid i. 

Inkludering i skolan av funktionsvarierade är en aktuell fråga. Trenden i samhället, för tillfället, verkar vara att ta bort störande element, i det fallet mig, bort från klassrummet till mindre och anpassade lärorum. När jag gick i skolan på 00- och 10-talet var det en mera öppen fråga. Mina föräldrar, jag och skolansvariga hade förmånen att skräddarsy en skolgång för mig. Det vill jag berätta om. Vad vi gjorde och hur det blev. Jag inbillar mig inte att det finns en inkluderingslösning för alla sorters elever i skolan. Men jag tror att mina erfarenheter kan inspirera hur mötet mellan det neurotypiska och neurodiversiva kan te sig. 

Jag började tala när jag var ca 5 år gammal. Jag har ett fotografiskt minne och har många bilder från min förskoletid innan jag kunde benämna något med ord. Jag vill ge röst till de ordlösa barnen. Jag är en bildburen människa så att jag kommer att illustrera min väg genom förskolor och skolor i min föreläsning. 

I 9:an gjorde min elevassistent och speciallärare en undersökning av vad mina klasskompisar tyckte om att ha mig i klassen. Jag ska försöka redogöra för den undersökningen och då kan det bli lite utifrånperspektiv på mig också. 

Idag tycker jag att jag har makt över stora delar av mitt liv. Jag lever ett gott liv även om det fortfarande finns lite utvecklingspotential.